Historien epok för epok

Historiska epoker

Detta är sant i viss mån, men krig var även vanliga under grekernas blomstrande antika epok och dessutom krigade grekerna — som i själva verket inte var att betrakta som ett land utan en hopgyttring av stadsstater — ofta mot varandra. Från förhistorien och kommande epoker berättas om på denna sida.

Den andre grekiske historikern som tidigast framträdde var Thukydides född — och död — Gemensamt för Herodotos och Thukydides var att dem skrev om sådant som inte låg alltför långt tillbaka i tiden, deras insamlade fakta är inte förbundet med arkeologi likt somlig modern historia. Och när det gäller äldre historiska verk är tillförlitligheten otillfredsställande av flera anledningar.

Det är därför historieämnet betraktas som humaniora snarare än vetenskap. Den har inte som ambition att vara heltäckande inom ämnet, men är heller inte specialiserad på en viss period, händelse eller dylikt. Nya artiklar - Kalla kriget Kommunismen och bolsjevismen Sjöröveriets guldålder Upptäcktsresor och kolonialism Nationalstaternas uppkomst Vikingatiden Renässansen Senmedeltid Osorterade artiklar - Världens historiska befolkningsutveckling.

I Herodotos historieskrivning inflätas myter i historiska skeenden. Andra gånger finns det bara en källa och tvingas historikern förlita sig på denna så länge den tycks tillräckligt trovärdigt. Men de skrevs alla flera århundraden efter de händelser de skildrar och väcker därmed frågan hur historiska de egentligen är. Det tvingas även i varierad grad ofta bli en tolkning av tidigare händelser, särskilt sådan historia som går lång tid tillbaka om vilken källmaterialet är ofullständigt.

Historieskrivningen redogör för händelser som utspelat sig under tidigare tidsskeden; när historia berättas rekonstrueras det förgångna. Historia uppstår som ämne Historia som en teoretisk disciplin blev till under antiken. Herodotos själv var kanske mer etnolog än historiker då han i hög grad ägnade sig åt att jämföra folkgruppers sedvänjor och traditioner.

Epoker och tidsåldrar

För mig gäller det att alltigenom skriva det, som jag hört berättas. Det faller sig ofta naturligt att man betraktar en förfluten tid utmed vissa stödlinjer samt förhåller sig till tidigare epoker som mer förenklade. Vidare betraktas den grekiska antiken i kulturella förtecken och romarriket i militäriska. Om Historisktvetande. Ibland saknas samstämmiga beskrivningar och då gäller för historikern av att avgöra vilken som är mest tillförlitlig.

Gällande antiken till exempel läggs en tonvikt vid den grekiska kulturen samt det romerska rikets framväxt till världshistoriens största. När det gäller klassificering som antiken och medeltiden är detta något som gjorts av eftervärlden medan de som levt under de namngivna epokerna varit ovetande om sådana klassificeringar.

Det är likaså ofrånkomligt att det tid och rum historieskrivningen blir till under påverkar dess gestaltning. Historia var inte i någon sträng bemärkelse skild från myter. Bilder av historien: avgränsningar och förenklingar Historien om världens utveckling var tidig centrerad kring länderna kring östra Medelhavet och Främre Orienten. Och när det gäller romarna ses dessa i historiens perspektiv som expansionsdrivna medan de själva kunde se sig som försvarare av bundsförvanter och att deras expansion initialt föranletts av försvar.

När historien avhandlas sker det för det mesta enligt avgränsningar till perioder eller geografiskt. Detta hör förstås också ihop med historieämnet i sig som genom forskning och rön expanderat. Som Sture Linnér skriver i inledningen till Herodotos Historia fanns det tidigare inget intresse att samla fakta om det förgångna, det ansågs meningslöst; vilket det av somliga för övrigt fortfarande gör.

Politisk centralisering och ekonomisk tillväxt beskrivs inte sällan som ´utveckling´ medan det motsatta är en ´kollaps´.

Han hade inte några bibliotek att tillgå för att finna fakta om tidigare händelser utan reste runtikring och träffade personer som kunde ge honom upplysningar. Det måste nödvändigtvis bli inom ramen för ett urval av händelser som får utgöra den rekonstruerade berättelsen av en tid. Hans framställning är ofta av anekdotiskt slag och inga årtal nämns.

Det material som finns på sidan är sekundärmaterial, vilket vanligtvis är fallet. Bilden har dock breddats i takt med att fler kulturer ansetts viktiga, såsom kulturer på den amerikanska kontinenten. Antikens historieskrivare stödde sig inte alltid på fakta utan kunde uppdikta händelser eller inhämta dem från legendstoff. Historia kan vid detta tidiga skede med rätta också betraktas som geografi och etnografi.

Vilka är källorna till våra källor? Med detta uppnås perspektiv anförda av tanken på framåtskridande. Generellt är sanningshalten av förståeliga skäl mindre säker desto längre tillbaka i tiden vi går. Som den förste egentlige historieskrivaren räknas Herodotos — f.